Köping är en tätort i Västmanland och centralort i Köpings kommun. Orten är belägen vid Mälarens västra strand och har Sveriges näst största insjöhamn.

Köping har en betydande tillverkningsindustrin, med företag som Sandvik AB, Volvo, Yara och Lectus aktiva på orten. Den berömda sängtillverkaren Hästens har sin bas i Köping, och stål- och metallföretaget Tibnor har förlagt sitt centrallager till orten.

Stadens centrum präglas av en kombination av stenstad från förra sekelskiftet och modernare efterkrigsarkitektur. En stor del av den ännu äldre bebyggelsen förstördes i en stadsbrand år 1889 – endast några få äldre kvarter finns bevarade i centrum från tiden innan branden. Branden startades av en 10 år gammal pojke vid namn Malakias Andersson, som till följd av detta fick tillbringa åtta år på anstalt.

Arkitekten Theodor Dahl (1858-1897) ligger bakom flera viktiga landmärken i Köping, såsom Apotekshuset, Tingshuset och Köpings Mekaniska Verkstad. Dahl föddes i Stockholm men bosatte sig som vuxen i Köping där han blev stadsarkitekt och satte sin prägel på den stadskärna som byggdes upp efter 1889 års storbrand.

Korta fakta om tätorten Köping

Historia

Att människor har bott på den här platsen sedan mycket långt tillbaka framgår bland annat av det gamla vikingatida båtgravfältet vid Norsa. Här finns femton båtgravara synliga, varav en är utgrävd.

Första gången Köping nämns i en text som överlevt in i vår tid är år 1257 då ett biskopsmöte hölls på orten. Köping var då redan en väletablerad handelsplats vid Mälaren. Exakt när Köping blev en stad är oklart, men år 1349 åberopas dess stadssigill i ett brev, så det bör ha skett någon gång innan dess. Det är dock inte säkert att handelsplatsen hade några privilegier vid den här tiden, för orten omnämns som Laglösa kiöping så pass sent som 1400-talet. De äldsta kända stadsrättigheterna för Köping utfärdades av riksföreståndaren Sten Sture den äldre år 1474. Dessa stadsrättigheter bekräftades sedan av Gustav Vasa år 1529.

Köpingshus

Ett fogdefäste vid namn Köpingshus fanns på plats här år 1375 och det förstördes under Engelbrekt Engelbrektssons uppror år 1434. Köpingshus återuppbyggdes sedan på 1580-talet då Johan III var kung. Karl IX fortsatte arbetet under sin regenttid i början av 1600-talet, men därefter lämnades Köpingshus åt sitt öde och började förfalla. Så pass snart som 1660-talet återstod endast ruiner.

Kyrkor

• Köpings första kyrka var troligen den som tillägnades Sankt Olof och som låg på det som nu är Mullgatan. Redan i början av 1400-talet var den här kyrkan i dåligt skick, och på 1440-talet revs den.
• Den kyrka som idag heter Köpings kyrka uppfördes på 1440-talet, efter att föregångaren (Jämmertuna kyrka, uppförd på 1300-talet) brunnit ned år 1437. När kyrkan byggdes upp igen gjordes den så stor att den skulle kunna räcka både för stadsförsamlingen och landsförsamlingen. År 1626 förseddes kyrkan med en smal och spetsig tornspira, och framåt slutet av århundradet byggdes ett nytt tresidigt kor, fönstren förstorades och långhuset fick nya portar mitt på norra och södra sidorna. För designen stod den berömde arkitekten Nicodemus Tessin d.y. Tornets övre del med spira tillkom under perioden 1734-1741, och det var först på 1930-taet som torntaket fick sin nu så karaktäristiska kopparplåt.

”Den nya staden”

I början av 1640-talet donerade drottning Kristina området Prästgärdet öster om ån så att det skulle kunna göras om till tomter, och det blev här som ”den nya staden” gradvis byggdes upp under en av Köpings blomstringsperioder. Prästgärdet fick till och med ett eget torg – det vi idag känner som Hökartorget eller Lilla Torget.

Frihetstiden

Under Frihetstiden skedde en ekonomisk uppgågn för Köping, bland annat eftersom en ylle- och trikåfrabrik med hjälp av statligt stöd etablerades på orten år 1734.

Data från mitten av 1700-talet visar att Köping då hade 216 hushåll och 18 fartyg, samt att omfattande transport från Köping skedde med pråmar i Mälaren.

Industrialismen

År 1856 grundades Köpings mekaniska verkstad, som för lång tid framöver skulle komma att bli en av stadens allra viktigaste arbetsgivare. Järnvägsförbindelsen Köping-Uttersberg öppnade år 1866 och utvecklades sedemera till Köping-Uttersberg-Riddarhyttans Järnväg. Järnvägslinjen Arboga-Köping (Köping – Hults Järnväg) kom igång 1867 och var då Sveriges första och enda allmänna normalspåriga järnväg med lokomotivdrift. Från och med mitten av 1870-talet gick det äntligen att åka tåg hela vägen från Köping till Stockholm, tack vare järnvägslinjen Stockholm-Västerås-Bergslagen.